Jag går till frisören som är Sidras pappa. Jag blir så kungligt mottagen…med arabiskt kaffe och personal som tar av mig min jacka. Nej…ingen vattenpipa denna gången!
Jag vilar helt i den syriske frisörens händer…det känns bra..som en klockren integration…lokalen är som ett spontant uppehållsrum för arabiska dropins i Gislaveds centrum. Vi pratar arabiska. Jag avbryter dem med spänd mage. Jag säger mitt enda ord rakt ut i rymden:
-Fahem (förstår).
Jag säger det två gånger innan dem verkligen förstår. Alla skrattar…de tänker kanske; han med det svenska håret säger att han förstår. Ingen undrar vad han tror att han förstår…det känns rätt skönt. TV-skärmen visar bara arabisktalande situationer…vem förstår en konflikt, en flykt, en annan människas bagage… från en annan världsdel.
Jag tar fram Ankomsten vår bilderbok…jag summerar jobbet och märker att den blir real just nu härinne. Min frisör som skrev till oss på svaonline plockar till och med mitt hår i näsborrarna. Det är en ren service…och faktiskt lite lättare att andas.
Han tog med sig artefakter hit. Laddade med berättelser. En sax, rakkniven och fönen bygger vårt nya liv här.
Jag sitter kanske i Damaskus nu eller i Homs. Spelar ingen roll …jag känner bara mjuka, flinka och professionella fingrar genom mitt hår.
Så här blir min Ankomst! Tack Sidras pappa…du regerar integration. All välgång. Jag tror att jag droppar in på en kopp arabiskt kaffe när jag passerar..provar några ord till på arabiska…:
Faham…= glöd! Glöd till allas integration!
Jag ser på Sidra att hon har växt….frisörens dotter tittar på mig i korridoren med ett värdigare och mer närvarande uttryck!
