Svaonline.se
Det finns ett vackert uttryck…att stå någon bi!
Jag tänker på när du går in i ett positivt flöde och floden blir starkare och starkare. En flod som väller fram och som äter jord och mark i ytterkurvorna! Gnager och gnager. Tar med sig nya bifloder.
Vad händer vi målet…havet?
Jo, sandkornen lägger sig tillrätta och bygger ett nytt land som stiger upp ur havet…
Där vill jag bo…vill du?
De ynka små droppar av liv och samexistens som vi lyfter genom SVAonline grundidéer blir ganska självklart en rännil. En rännil som är på väg någonstans…kanske till dig eller till någon på Island, piloten som flyger charterturister till Teneriffa eller mamman till det nyfödda barnet som mitt bland alla flöden av gratulationer också hittar vår sida.
Det är för hennes barn vi arbetar! Vi önskar detta barn och alla andra nyfödda denna dag ett globalt liv i trygghet…där gränser suddas ut. Du vet väl att varje sekund föds det ett nytt barn på jordklotet. Det är dessas barns miljöer och möjliga tankar vi formar genom svaonline.
Nu väntar vi bara på en global hälsning från någon. Kanske från Sanas Marocko eller från Asmas Iran?
Samer har redan skrivit en text med sin pappa och med sin lillebror Ahmed! Grattis!
Nu får vi snart sätta igång brandlarmet!
Vår underjordiska rörelse är upptäckt. Av en ren tillfällighet..så klart!
Det droppade in några 3:or i rummet som undrade över vår jordglob med häftmasse-människorna!
Det tog 16 s sedan kom de rusande in med sina Ipads. Var är brandlarmet….den globala utrymningen har börjat!
Jag tror att Bilals väsktrick fungerar. Rysligt bra! Responser börjar droppa in.
Visst följer du också med Bilal in bland vackra berättelser, artefakter och samexisterande integration!
Alla måste ta med sig Ipads och andra digitala verktyg ikväll klockan 16.00. Vi är i Malins klassrum. Varför?
Jo, ikväll ska vi erövra världen! Digitalt och mänskligt.
Vi ska skriva så att fingrarna värker för:
Jag tror nämligen vi är begreppet digitalt lärande på spåren!
Ikväll är det fest. På riktigt…
Jag ska visa dig en apperitif. Sham har tagit med sig en klänning från Syrien. Hennes mormor har sytt den. Hon har själv burit den precis som hennes mamma. Hennes barn kommer säkert också ha den på sig. Med den djupaste glädje bär hon en äkta artefakt laddad med berättelser. En diamant skulle jag vilja säga, som du och jag ska slipa vidare på. Lova mig det!
Jag ställde bara en fråga till Sham. Du vet väl vilken?
Får jag låna din klänning till mitt barnbarn…Natalie? Det blir väl nästan äkta integration. Jag lovar att berätta allt för henne. Precis allt, jag lovar!