Hej Achmed och Samer….jag vet inte om ni kommer att läsa detta. Men det är ju vår sida i klassen.
Om ni läser detta så vet jag att ni förstår allt…det är ju trots allt mitt jobb att veta det.
Men jag är inte säker på att går in här som en vardagsrutin…så låt oss testa!
När ni läst det här ska ni tacka er mamma för den fantastiska måltiden med lammfärs som hon bjöd mig och Sana på! Det var fantastisk mat innan vårt språkcafé där i kyrkan!
Så fint kryddat och med en lång tradition från Syrien. Det doftade så vackert Syrien. Flåt mig…jag åt upp halva plåten. Jag tuggade och din mamma lade på mer ris…jag tuggade och din mamma lade på…
Så annorlunda men vackert!
Det var socker i det syriska teet efter. Det var ingen fråga om….det ingick. Tack! Jag drack Syrien och det var ljuvligt. Det var så skönt att slippa frågan om…all inclusive, som en hälsning i hand eller en bugning, som en färgglad burkini i simhallen.
Jag pratade lite och pekade mer…flåt mig. Jag borde ha läst på mer arabiskan. Pluggat in några ord som buljong, skölja riset och så….
Det hade blivit så spännande om jag hade avfyrat artefakter i rummet, enstaka lite rädda ord i rummet som skulle kunna väcka ett kök, en by i Syrien, Damaskus och kanske ….nja det är väl att ta i lite…men ok världen.
