Det är klart att du kan väva in dig!

Ställ dina frågor till Sana! Väv in dina kommentarer! Öpnna din resväska! Bli ömsesidig!

Klara, färdiga, gå!

Detta är hennes pappas tröja från Atlasbergen i Marocko!

Knepigt…testa denna då!

Du undrar så klart vad det är?

Fråga henne!

Eller Sana skriv dina berättelser här och nu!

9 svar på ”Det är klart att du kan väva in dig!”

  1. I like what I saw and love what I read , in my childhood i thought the life is simple and one line . But when I grow up I found it so complicated and many oriental lines. But with guys like you I think it will be simple again.
    Thanks for you people.
    Abdul.

  2. تعلم فليسَ المرءُ يولدُ عالماً وَلَيْسَ أخو عِلْمٍ كَمَنْ هُوَ جَاهِلُ
    وإنَّ كَبِير الْقَوْمِ لاَ علْمَ عِنْدَهُ صَغيرٌ إذا الْتَفَّتْ عَلَيهِ الْجَحَافِلُ
    وإنَّ صَغيرَ القَومِ إنْ كانَ عَالِماً كَبيرٌ إذَا رُدَّتْ إليهِ المحَافِلُ
    وفقك الله يا سناء

  3. قُمْ للمُعَلِّمِ وَفِّهِ التبجيلا – كادَ المعلّمُ أن يكونَ رسولا
    أعلمتَ أشرفَ أو أجلَّ من الذي – يبني وينشئُ أنفساً وعقولا
    سبحانكَ اللهمَّ خيرَ معلّمٍ – علَّمتَ بالقلمِ القرونَ الأولى
    أخرجتَ هذا العقلَ من ظلماتهِ – وهديتَهُ النورَ المبينَ سبيلا
    وطبعتَهُ بِيَدِ المعلّمِ ، تارةً – صديء الحديدِ ، وتارةً مصقولا
    أرسلتَ بالتوراةِ موسى مُرشداً – وابنَ البتولِ فعلَّمَ الإنجيلا
    وفجرتَ ينبوعَ البيانِ محمّداً – فسقى الحديثَ وناولَ التنزيلا

  4. A vous mes enfants, mes deux princesses et mon futur prince in sha allah, vous êtes la plus belle chose que j’ai pu accomplir dans ce monde … Quand je ss pas bien, il suffit que je vous regarde …. Vous comblez ma vie mon bonheur. .. Je remercie ALLAH, je ne voir donner ce miracle d’être mère. …..Je vous aime fort. que Allah vous guide sur le bon chemin et vous protège

  5. Så fint och rörande du skriver om din pappa! Man förstår verkligen vad han betytt för dig❤️! Han lever kvar i ditt hjärta! Fint att du delar med dig!

  6. دمعة
    ….” وفِي انفسكم افلا تبصرون” نعم أنفسنا اي ذواتنا أعضاء خلقها الخلاق بتقنية عالية ودقة بالغة تحير العقول والعلماء….. انظر الى الدماغ او المخ يوما بعد يوم يلتقط صورا لاشياء او احداث او حتى كلمات ويحملها أحاسيس ومشاعر ويخزنها في ركن من أركانه ، لطول العمر …… احيانا نصادف صورة او حدثا يذكرنا بالمخزون الذهني، فنستحضر الحدث بكل مشاعره وأحاسيسه الجميلة والحزينة …… لكن الغريب في الامر هو ان هذا الاسترجاع غالبا ما ترافقه بسمة لطيفة و دمعة حزينة….
    هذا ما يقع كلما وقع نظري على معطف ابي اسكنه الله فسيح جنانه كلما رايته الا واسترجعت ذكريات وذكريات ،تذكرني بالزمن الجميل اتذكر حنانه وكلامه وارتكانه امام المنزل كان العمد الفقري الذي محيطا عليه سقف بيتنا، كان الرابط المتين ….. تمتلاء عيناي دمعا حارا يغيب وضوح تلك الذكريات وينهيها لأجل اخر . تلك ذكرى ذكرى والذكريات كثيرة،منها القرد الذي منحني إياه ابن اختي علاء الدين، يعيدني الى سن الشباب وحيويته، سن الضحك والنشاط،تفتح نافذة الذكريات لتلقي وسط حيي ايت حجو بمريرت، لاستحضر الماضي الجميل، فتجدني في غمرة احداث ووقائع لا حصر لها ومرة اخرى يغمرني الحزن فاتنهد الصعداء ليرتاح قلبي المرهق بالمتابعة وتاتي الدمعات لتغطي الصور و تسدل الستار على ،لأعود الى الواقع المر…..
    هذا جزء صغير من أنفسنا والنعم كثيرة ولا تحصى ” ان تعدوا نعم الله لا تحصوها”

  7. Sana din berättelse om hur din pappa bär er över floden så att ni kan gå till er skola är en djupt demokratiskapande viljeyttring i en annorlunda kultur. Jag är så glad att även du och dina systrar blev medburna!

    Jag påminns om en berättelse från vår samiska kultur uppe i norra Sverige bland fjällen. Du längtade efter sol där uppe i Atlasbergen men de samiska barnen ville inte ha sol…du förstår snart varför.

    Så här:

    Familjen på fjället skickade iväg sina barn till skolan. Den var långt bortom floden full med smältvatten från de snötäckta fjälltopparna. Därför fick barnen bo på internat under en längre tid ibland ända till sommarlovet!

    De samiska barnen sade till varandra:

    -Bara inte solen lyser på skolavslutningen.

    Det gjorde den ju ibland och då gick barnen på stigarna upp mot fjället och hemmet. Det var oro i stegen. Barnen tittade då och då upp mot molnen och blev rädda när solen tittade fram.

    Barnen visste att deras pappa var på väg. Det var ju sommarlov och dags att hitta tillbaka till familjens gemenskap igen. Men det var ju bara floden som låg emellan dem…floden som ibland blev bredare och bredare och ofta starkare ocj starkare.

    Barnen visste att ibland blev floden starkare än deras pappas längtan, muskler och vilja. När solen sken för starkt så växte floden från all smältande snö. Rännilarna blev småbäckar som växte och blev en flod och ibland en alltför stor flod.

    Om…då fick barnen gå tillbaka till första öppna hus.
    Om…då fick pappan vila sina muskler och konservera sin längtan.

    Annars gick han bara rakt ut i floden och bar hem sina barn…eller om möjligt rodde dem hem!

Lämna ett svar till Adam senoussi Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *