Ett samtal vid skollunchen…där jag blev indragen.
En medelsvensk elev undrar:
-Känner ni till IS?
Sham och Sidra tittar frågande på varandra. Frågan upprepas med något mer artikulation.
– Känner till IS?
Tystnad. Jag griper in.
-Hon undrar om ni känner till IS i Syrien? Alltså i ert hemland!
Tysntnad råder. Jag artikulerat kraftigt:
– Ni har ju IS i Syrien har ni sett…känner ni till dem? Is? Eller daish eller vad ni nu kallar dem?
Kort tystnad. Sen kopplar det:
-Jaja…daish känner vi till.
Vi äter tyst vidare…Hur integrerande blev nu detta?