Den brokiga festen kan börja…

Ikväll är det fest. På riktigt…

 

Jag ska visa dig en apperitif. Sham har tagit med sig en klänning från Syrien. Hennes mormor har sytt den. Hon har själv burit den precis som hennes mamma. Hennes barn kommer säkert också ha den på sig. Med den djupaste glädje bär hon en äkta artefakt laddad med berättelser. En diamant skulle jag vilja säga, som du och jag ska slipa vidare på. Lova mig det!

 

Jag ställde bara en fråga till Sham. Du vet väl vilken?

 

Får jag låna din klänning till mitt barnbarn…Natalie? Det blir väl nästan äkta integration. Jag lovar att berätta allt för henne. Precis allt, jag lovar!

Låt mötena ske…det pyr ju!

Om ett knapptryck kan pyra ….så väntar vi nu på svar från världen.

Kommentarer, invävningar och ömsesidig berikning!

Det är så stora värden på spel…om det nu är ett spel…eller ett väldigt högt spel?

En dockning i rymden eller här mitt ibland oss!

En dockning i rymden…eller här hos oss?

Det är som att skicka ut en raket i rymden att arbeta med virtuella rum!

Där någonstans är dockning möjligt…eller här någonstans?

När namn får liv och blir liv!

När en avatar blir en resande möjlighet och en möjlighet eller till och med framtid.

Nya ansikten varje sekund…

Må vi kunna hitta rörelsen mellan den fiktiva ibland bortglömda världen och den reella ibland bortgömda världen. Det finns en refug där vi måste mötas.

Den refugen heter ansikten…

Den refugen heter ansikten…

Den refugen heter ansikten…

Den refugen heter ansikten…

Är jag en stannfågel….?

Jag blir inte kvitt den här tomma och utmanande resväskan!

 

Det var en kollega som hade inventerat fåglar vid sitt fågelbord. Rödhaken dök upp där. Men jag sade till henne:

-Du rödhaken…det är väl ingen stannfågel?

Fast vem vet egentligen vem som är stannfågel eller flyttfågel? Stannar du så flyttar kanske jag.

Det enda vi vet är att det finns mark på jordklotet att landa på och öppna hav att simma i!

Vad skulle jag packa ner egentligen om? Om…det är nu och sekunderna tickar. Jag famlar bland hyllorna:

  • en kaffekopp, så jag kan dela med någon?
  • en stannfågel, så jag får lite respit?
  • bilder på familjen när hemlängtan drabbar mig?
  • en psalmbok, för den unisona sången när havet gungar?
  • schackspel, är ju globalt och gränsöverskridande kommunikation över språkbarriärer?

Hm…bäst att gå hem och förbereda ett survival kit för okänd destination, för okänd tid tillsammans med okänd granne.

 

Digital kallelse…för analog dockning.

Vi testar om en digital kallelse fungerar idag till ett föräldrarmöte med elever. Det gäller Ekenskolans SVA-grupper:

Vi träffas på skolan onsdagen 1/3 så fort ni kan på eftermiddagen. Ta med:

  • arabiskt fika till alla.
  • ta med ett föremål som betyder mycket för er från ert hemland.
  • ta med er era personliga berättelser om föremålet på svenska och/eller arabiska.

Välkomna!

Ola V

Vi kopplar ihop det digitala med det djupt analoga. Ytterst vacker dockning!

Reem förklarar för oss…

Den egna avantaren ska få en väska.

Finfin kvalité ska det bli.

Så tillbaka på globen.

Är det en tom eller fylld väska tror du?

Svaret kommer på föräldrarmötet…då fyller vi den stora väskan med survival kits.

Den fysiska resväskan…nästa föräldrarmöte.

Du vet den du har med dig i din bil till badstranden, eller ut i i lingonskogen och kanske när du besöker släkten i värmländska Koppom. Den är så lätt att packa, så lätt att komplettera och så lätt att glömma saker. Det fixar sig.

Men när du flyr ditt hemland och inte vet mer än kanske nästa steg…

Vi kommer att inbjuda föräldrar och elever till ett synnerligen aktivt föräldrarmöte. De vuxna och barnen ska ta med sig föremål från sitt hemland som de inte ville lämna.

Artefakter laddade med berättelser!

Vi börjar där! Med den fysiska resväskans innehåll innan vi gläntar på den inre resväskans tankar, minnen och gnagande och pockande erfarenheter.

Våra artefakter bär ju också resväskor!

Den fysiska resväskan…nästa föräldrarmöte.

Du vet den du har med dig i din bil till badstranden, eller ut i i lingonskogen och kanske när du besöker släkten i värmländska Koppom. Den är så lätt att packa, så lätt att komplettera och så lätt att glömma saker. Det fixar sig.

Men när du flyr ditt hemland och inte vet mer än kanske nästa steg…

Vi kommer att inbjuda föräldrar och elever till ett synnerligen aktivt föräldrarmöte. De vuxna och barnen ska ta med sig föremål från sitt hemland som de inte ville lämna.

Artefakter laddade med berättelser!

Vi börjar där! Med den fysiska resväskans innehåll innan vi gläntar på den inre resväskans tankar, minnen och gnagande och pockande erfarenheter.

Våra artefakter bär ju också resväskor!

Du behöver inte förstå allt….

Detta är skolans viktigaste budskap idag! Men du ska :

  • ha strategier för att överleva bland texter.
  • ha mod att sitta still i båten medan pusslet klarnar.
  • våga gissa dig fram till en sanning just nu.
  • vara rak i ryggen mitt i oförståendets hav (Columbus).
  • våga förädla och omformulera texter där du anar vissa delar, fattar andra och några på väntekön.

Detta är ett vackert landskap att gå runt i!

Det är alltså befriande att inte förstå allt. Då är du nämligen i den proximala zonen med Vygotsky!