Inbrottet…

Jodå…jag knackade!

Ingen öppnade. Ändå stod dem därinne!

Jag stal bara två kommunala tavlor!

Förlåt skolsyster Ingegerd! Kanske är de bara dina…eller våra som medborgare i Gislaveds kommun. Möjligen är de också till för alla nyanlända…

…om den informationen bar var tydlig nog där vid gränserna eller på asylboendet!

Du Ingegerd, hade nästan gömt dem bakom dina pärmar…vår skattefinansierade konst, vars närvaro är politiskt klubbad.

Jag fick Robin Hooda lite!

Självplockning…allemansrätten.

När något gryr…

OmKonst2018

Om Kommunal konst

Vilket ord gillar du mest i rubriken?

Hm?

Jag gillar mest ordet Om.

Jag arbetar på Ekenskolan. Det är en grundskola bland några ekar i Anderstorp i Småland men ganska långt bort från en Bullerbyvärld och från Emils Katthult.

Om…

Här på skolan finns kommunal konst. Lite dammig, svagt undanskuffad och i vissa fall säkrad med häftmassa. Om…någon stannar.

Någon har målat en bild, sin sändning. Men vem är målet?

Om…jag är landningsbanan?

Om…skolan elever är slutmålet?

Det är ingen som tar ansvar för bildernas roll i den politiska kontexten och sponsringen.

Detta är högkvalitativa bilder som är skapade under reflektion och återkopplingar.

Detta är en motbild mot flera sociala flöden, selfies och den färska bilden.

Om…Kommunal konst…måste vi först göra den synlig, sätta den i dialog och skapa berättelser.

Ett avsnitt om syfte och mottagare.

Vi är 18 elever i en SVA-grupp som kommer att dammsuga vår kommun på den Kommunala konsten. Syftet är att målningarna ska komma i dallring.

Det ska vibrerar fram berättelser ur tavlorna som aldrig förr. Du tänker en rännil. Men låt den växa till bäck, älv, flod och sen får den vila i det digitala havet.

Digitala havet…finns det.

Visst vi vill nämligen här skapa integration från hela www och globen. Du har alltid rätt att skriva på ditt hemspråk.Det är det som är tillit. Du får skriva på triginja, nordsamiska och rätoromanska och vi tål att vi inte greppar allt. Det är detta vi kallar framtid och samexistens.

 

 

  • Ett avsnitt om vilka som skapat webbplatsen.

Det är jag Ola Viktorsson som är pedagog och medresenär. Tillsammans med oss har vi Gislaveds konsthall och kommunens egen konstintedent Nils Svensk. Nils ansvarar för urvalet och konstverkens

  • Ett avsnitt som berättar om hur ni arbetat med upphovsrätten och källor.

    Vi anger självklart vem som är konstnär när vi använder tavlorna i undervisningen och på webben. Alla elever har tillsammans med sina föräldrar gett tillåtelse till webpublicering av bilder på sina barn och deras texter.

  • Ett avsnitt som berättar hur ert bidrag kopplas till läroplanen.

  • Ett avsnitt som berättar om vad ni lärt er.

Framför allt lär vi oss nyfiken samexistens. Vi ser positiva och annorlunda berättelser med stolthet från elevernas hemländer.

  • Ett avsnitt som motiverar varför just ert bidrag ska vinna.

Vi ska vinna eftersom vi jobbar uthålligt med konsten som motor i integrationen. För med boken Ankomsten här på svaonline och nu med kommunala konstverk. Självklart kommer vi med åren även att beta av musik, film och allt övrigt lockande.

Integrationen idag är i en stöpslev från akut hjälp till reela möten på arbetsplatser,

Det bör vi rusta oss för!

The end is forever the beginning = cirkeln sluts!

Jag går till frisören som är Sidras pappa. Jag blir så kungligt mottagen…med arabiskt kaffe och personal som tar av mig min jacka. Nej…ingen vattenpipa denna gången!

Jag vilar helt i den syriske frisörens händer…det känns bra..som en klockren integration…lokalen är som ett spontant uppehållsrum för arabiska dropins i Gislaveds centrum. Vi pratar arabiska. Jag avbryter dem med spänd mage. Jag säger mitt enda ord rakt ut i rymden:

-Fahem (förstår).

Jag säger det två gånger innan dem verkligen förstår. Alla skrattar…de tänker kanske; han med det svenska håret säger att han förstår. Ingen undrar vad han tror att han förstår…det känns rätt skönt. TV-skärmen visar bara arabisktalande situationer…vem förstår en konflikt, en flykt, en annan människas bagage… från en annan världsdel.

Jag tar fram Ankomsten vår bilderbok…jag summerar jobbet och märker att den blir real just nu härinne. Min frisör som skrev till oss på svaonline plockar till och med mitt hår i näsborrarna. Det är en ren service…och faktiskt lite lättare att andas.

Han tog med sig artefakter hit. Laddade med berättelser. En sax, rakkniven och fönen bygger vårt nya liv här.

Jag sitter kanske i Damaskus nu eller i Homs. Spelar ingen roll …jag känner bara mjuka, flinka och professionella fingrar genom mitt hår.

 

Så här blir min Ankomst! Tack Sidras pappa…du regerar integration. All välgång. Jag tror att jag droppar in på en kopp arabiskt kaffe när jag passerar..provar några ord till på arabiska…:

Faham…= glöd! Glöd till allas integration!

Jag ser på Sidra att hon har växt….frisörens dotter tittar på mig i korridoren med ett värdigare och mer närvarande uttryck!