Svaonline.se
-Aha?
-Då får jag en väska till att sälja…
Det är som en märklig resväska det här med majblommorna…
Men jag måste få grunna på det…min konstruktion eller Shams liv.
-Jag ska knacka på alla lägenheterna, säger hon.
-Aha?
-Jag ska stå utanför ICA.
-Aha?
Jag blir tyst…jag säger inte vad jag tänker. Tänk om jag eller du går förbi…och bara tänker ännu en tiggare!
-Jo, för att det finns barn i Sverige som…(svälj)…inte har det…(svälj)…lika bra…(svälj)…som!
Tystnad!
-Ok! Jag köper blommor av dig Sham….jag köper alla nu…till överpris..nja..jag menar till underpris!
Ett samtal vid skollunchen…där jag blev indragen.
En medelsvensk elev undrar:
-Känner ni till IS?
Sham och Sidra tittar frågande på varandra. Frågan upprepas med något mer artikulation.
– Känner till IS?
Tystnad. Jag griper in.
-Hon undrar om ni känner till IS i Syrien? Alltså i ert hemland!
Tysntnad råder. Jag artikulerat kraftigt:
– Ni har ju IS i Syrien har ni sett…känner ni till dem? Is? Eller daish eller vad ni nu kallar dem?
Kort tystnad. Sen kopplar det:
-Jaja…daish känner vi till.
Vi äter tyst vidare…Hur integrerande blev nu detta?
Hur i hela världen ska jag kunna integrera mig med integrationen. Jag har jobbat med nyanlända tonåringar i snart 10 års tid.
Detta är Tokas skrivhäfte från klass 1 i Syrien.
Du undrar från exakt var i Syrien hon kommer från?
Borde jag veta detta? Är inte Syrien = Syrien…ja, ett land?
Vad är upp? Vad är ner? Vad är Kina? Vad är Tasjkent?
Var börjar det egentligen? På riktigt…?
Börjar det uppe, nere, i mitten, till höger eller till vänster!
Jag sätter upp artefakten på tavlan för vi ska jobba med livsviktiga frågor…jag är rädd inför barnens ögon….jag öppnar inte ens boken…jag frågar inte ens om hjälp.
Det är ingen som säger att vi tittar på fel sida…lite upp och ner och väldigt utmanande!
För mig…den store integratören, den världsvane globetrottern och den store Sverigekännaren!
Ibland känner jag mig precis som konstnären Lars Wilks…du vet Nimis. Det är inte stockarna som är konstverket utan omgivningens reaktioner och ickereaktioner som ger liv till konstverket…ja, det är det som är själva konsten!
Så är det också…faktiskt med svaonline.se
Hm…det är jag till vänster…eller och Lars är inte i mitten, utan…
Det spelar ingen roll! Vi är ju ett konstverk där och nu…mötet är konsten…är landet Nimis är landet svaonline.se
Du är min livvakt när du skriver reflekterande här och nu!
Dagens brännheta fråga!
Jag vet inte hur vi kom in på det egentligen. Jag frågade nog bara Samer vad hans mamma heter. Då sade han Bushra.
Jag frågade då som en fråga rakt ut i rymden…:
-Vad betyder det? Namnet?
Då kom berättelsen…den var vacker och helt oväntad!
Samer lovade att skriva den här med mamma både på svenska och arabiska.
Du kommer också att bli berörd!
Du var inte med oss vid bordet i ditt hem! Du är en fantastisk pappa. Jag hoppas att du läser detta. Jag vet att du förstår!
Jag beundrar så din iver för dina barns framtid…och din egen här i Sverige.
Du säger ibland att du inte hinner med svaonline.se och barnens läxor! Jag respekterar det. Du vill ju jobba…
Du jobbar ju inte bara för dig själv utan säkert också för din släkt i Syrien. Du jobbar för självförtroende, positiv respekt och oberoende från bidrag.
Du protesterade så stabilt och vackert på förläldrarmötet när jag presenterade svaonline.se:s intentioner.
Jag pratade om:
Du höjde rösten och sa:
-Vi kommer från ett land i krig!
Jag sade att jag respekterade det…men gör jag egentligen det när jag begär att dina släktingar i Syrien eller ute i Europa ska integrera sig här på svaonline.se? Min konstruktion till kosmetisk integration. Pynt?
Jag tror att jag vet att du kör tidningar på natten, går i skolan i Gislaved och kanske har något mer jobb…
Jag borde faktiskt veta. Flåt mig!
Du tog ändå tid på dig på språkcaféet och gick fram till mig. Du sa:
-Jag hann inte äta med er…
Där satt jag och åt upp halva plåten…och lite tankar kanske om arbetsmoral.
Du integrerade ju mig. Du sa:
Du kan komma hem till mitt hem när du vill. Du kan vila, du kan äta, du kan dricka te…min dörr är alltid öppen.
Va…alltid öppen! Vilken integration..vilken käftsmäll!
Jag har väl också en dörr därhemma!
Hej Achmed och Samer….jag vet inte om ni kommer att läsa detta. Men det är ju vår sida i klassen.
Om ni läser detta så vet jag att ni förstår allt…det är ju trots allt mitt jobb att veta det.
Men jag är inte säker på att går in här som en vardagsrutin…så låt oss testa!
När ni läst det här ska ni tacka er mamma för den fantastiska måltiden med lammfärs som hon bjöd mig och Sana på! Det var fantastisk mat innan vårt språkcafé där i kyrkan!
Så fint kryddat och med en lång tradition från Syrien. Det doftade så vackert Syrien. Flåt mig…jag åt upp halva plåten. Jag tuggade och din mamma lade på mer ris…jag tuggade och din mamma lade på…
Så annorlunda men vackert!
Det var socker i det syriska teet efter. Det var ingen fråga om….det ingick. Tack! Jag drack Syrien och det var ljuvligt. Det var så skönt att slippa frågan om…all inclusive, som en hälsning i hand eller en bugning, som en färgglad burkini i simhallen.
Jag pratade lite och pekade mer…flåt mig. Jag borde ha läst på mer arabiskan. Pluggat in några ord som buljong, skölja riset och så….
Det hade blivit så spännande om jag hade avfyrat artefakter i rummet, enstaka lite rädda ord i rummet som skulle kunna väcka ett kök, en by i Syrien, Damaskus och kanske ….nja det är väl att ta i lite…men ok världen.
Hon vet om sin pappas inlägg!
Det syns på henne!
Det märks på hennes arbeten och hennes frenesi!
Stolthet, rakiryggen när hon beskriver vägen till pappans frisörsalong.
Men är det inte detta jag ytterst vill Sidra. Att du ska växa!
Växa in i Sverige! Med mig!