Kategori: Veckobrev

Jag vet inte om du kommer att läsa detta men jag måste ändå skriva ett förlåt. Jag trodde du fanns någonstans i Hammarkullen i Göteborg eller på Furuhall i Gnosjö…

Du tog en möjlighet och skrev här på svaonlin.se så här:

Hej!
Jag heter Khalid Alkrad och jag kommer från Syrien. Jag vill gärna dela min berättelse med er.

Det var lång resa. Den började först från Syrien, till Jordanien och efter det åkte jag till Algeriet. Jag köpte flygbiljetter. Allt var styrt med regler. Men från Algeriet till Libyen det var inga regler. Vi gick igenom öknen. Det var för varmt, men vi var tvungna eftersom vi inte hade någon legitimation. Vi stannade Libyen i nio dagar. Efter det var det en man som fixade en båt för oss. Vi var 400 personer i båten. Vi var i båten i tre dagar.

Från Italien köpte jag en biljett och kom till Sverige .
Nu har vi ett bättre liv och mina barn studerar. Jag jobbar som frisör.

Tack för din hjälp och att du stöder min dotter.

Det här är det minsta man kan knappa på = förkasta, eller att kalla för ren Historik eller Skräppost.

Jag svarade rakt ut i rymden tänkte och positivt glatt. Mest av hövlighet och lite dynamik här på sidan.

Nu träffades vi på språkcaféet där din dotter Sidra sjöng.

– Snart kommer jag…, sa jag som en polerad replik.

Jag är rufsig men …ja, jag måste väl följa linan ut då! Du svarade:

-Kom när du vill…precis när du vill!

En tydlig inbjudan till analog och praktisk integration…den bräcker kanske någon kommentar här på franska med råge.

Behöver frisören ta emot och ersätta mig för min gratisreklam här på svaonline.se  ?

Modig fråga!

Jag avvaktar medan kalufsen växer och skymmer sikten!

Klipp mig när som helst så jag ser! När du vill Sidras pappa.

 

 

Jag måste våga utmana mig själv och min närvaro här. Kanske jag bara bygger en konstruktion som jag vill kalla integration. Det blir som en mask utåt så omgivningen ska se och beröras men inte mer…

 

Jag tänker ibland på AIDA = 4 ord:

• attention
• interest
• desire
• activity

Var är jag på skalan?

Var är svaonline.se på skalan?

Varför ska jag driva in människor in i konstruktionen svaonline.se?

Blir det RealIntegration?

Kanske stannar allt bara vid lite uppmärksamhet på en fikarast, eller ett utrop ”Hm…rätt intressant”, eller kanske bara en längtan efter den där tiden att inte bara vara yta utan att skapa fördjupande möten. Möten som inte är på min planhalva där jag styr administrationen genom panelen..utan möten som är ansikte mot…nej jag menar ansikte med ansikte, liv mot…, nej, jag menar liv med liv och absolut vardag med vardag varje dag!

Jag grubblar!

Flåt…jag har ju glömt mitt huvudspår. Kulturmöten!

Det är något med Reems bilder….glipan på ägget. Ett möjligt möte på g!?

Jag har just lärt mig några ord på arabiska…jag hör ju ägget knakar. Det låter faktiskt som arabiska därinne. Äggakustiken är ju ibland lite burkigt svår…

Jag ropar! Jag testar:

– Fehem!

Tystnad.

-Fehem!

Eller hur var det nu….?

-Fahem..feh….?

Det ena var kol det andra var visst förstår.

Jag ropar båda rakt ut i rymden, mot Syrien, mot Kairo och Rinkeby!

-Fahem! Fehem…

-Svara min vän!

-Andas förståelse…blås på kolet.

-Låt oss värma oss i förståelsen och dela värmen från kolet!

Medan tid är!

Medan öppna webbsidor är!

 

Jag är lite kluven! Vårt jobb borde vara uppe i en högkonjunktur med självgående spiraler. Du vet ju hur tranorna klättrar genom terminen och sparar energi. Men handen på hjärtat, vi läcker nästan energi. Vi hör inte heller några trumpetsignaler från ovan. Inte ens från politikerna som besökte oss och nästan lovade…om detta nu är en gratis läromedelsframtid som vi presenterar här på svaonline.se

Barnen är faktiskt djupt inskolade på svaonline.se…rena hjärntvätten.

Föräldrarna är inskolade vid ett par överkonkreta föräldrarmöten med Sana som tolk…rena hjärntvätten!

Språkcaféet i Equmeniakyrkan i Anderstorp där vi drog rekordpublik med våra sånger…rena hjärntvätten.

Storföräldrarmötet på Ekenskolan med nästan 100 medvetna besökare i vårt digitala framtidslandskap….kartan landade inte.

Ärligt talat; det blir lite hejarop på vägen, men desto ärligare skrivet det vankas ganska få reflektioner. Märkligt!

Vi vill ju bara möta människor som beskriver hur märkta de är av livets skönhet, skörhet och smärtor i en krävande tid.

I en tid när varje svensk borde bli medlem i ett politiskt parti, inte med nödvändighet så aktiv, men bara för att markera vikten av en egen plattform och visad närvaro i en demokrati som kallas Sverige.

Det tar sååå lång tid att bygga upp en välfärd….och det var faktiskt andra än jag och du som vågade stå upp emot patronen i byn. Det är tack vare de stegen och den rösten som du och jag skördar välfärd. Många flyr idag sina länder för att myndigheterna inte fungerar eller vill ta emot dina ärenden…redan efter nästa val kan vårt samhällsbygge börja krackelera något!

Sanningen vänner är att tiden är knapp!

Jag borde rent strategiskt skriva lovord, positiv feedback här och nu på svaonline när omröstningarna i Webbstjärnan börjar. Jag borde säga och Linda in i mjuka ord att svaonline.se är så vackert och att projektet är så väloljat…men det är det inte!

Jag vet faktiskt inte ens vem jag egentligen ackompanjerar lokalt eller globalt. Jag hör inte ens vem det

r eller om någon sjunger. Jag vet bara att den svenska kultureliten sitter med i olika lekprogram, en del licensfinasierade och andra är reklamfinasierade…

Sluta lek! Formulera er. Här eller någonstans…ni äger ju mediautrymme. Så ta mandat gör er synliga. Visa er reflekterande!

 

Jag måste erkänna det. Jag sitter bara här och ackompanjerar lite…rummet är fyllt av en vänlig sång.

Nja…inte vårfåglarnas!

Jo, förresten  flyttfåglarna och stannfåglarna sjunger tillsammans!

Jag sitter ju bara i ett hörn och ackompanjerar integrationen…den digitala motorn rullar på…äkta integration!

Det flödar…eller porlar vårlikt.

Jag städar på mitt arbetsbord och jag hittar smycken från Toka!

Hennes skrivhäften från Syrien. Vi har en kö av glädje att dela här på svaonline! Jag vill inte göra eleverna besvikna. Vi tar en artefakt i taget och jag får lyssna det vackra Syrien som jag faktiskt också börjar att längta till.

Jag vet att det finns där….mina reseledare, som Toka, är beredd!

Kom vi reser!

Det börjar landa nu!

Det här med responser på andra språk och av okända människor. Det är en lång resa för ett arbete som hos oss tar några minuter.

 

Mamma och pappa får hjälpa till med arabiskan. Jag menar de måste hjälpa till!

Jag bär min pappas klocka. Den är från min hembygd Kalmar!

Pappa Tage var militär. När han lämnade oss med ålderns rätt tog jag över hans klocka!

Jag måste erkänna att pappa på något sätt är närvarande i mina lärande rum.

Han väcker berättelser när jag tittar på tiden som passerar förbi!

Jag ser fortfarande Drakenflygplanen när de flyger över vår tomt nära Kalmarsund även om F 12 är nedlagt sedan nästan 40 år. Jag minns när vi spelade bordtennis på mässen med alla sina dofter. Jag minns vakthundarna och hundskötaren fanjunkaren Pettersson.

Jag skriver absolut bara i steget……vi, varken jag, mina kollegor eller eleverna är författare här på sidan. Vi hinner inte väga orden på guldvåg, eller testa flashig layout. Men trots detta ser en icke-regisserad performanceföreställning nästan direkt ur stunden…det blir nästan en livesändning!

Jag undrar om det inte var Dogmafilmarna…Lars von Trier du vet…som struntade i rälsarna och sprang runt med en handkamera till synes rätt spontant!

Så gör vi också. När det poppar upp nerv i det lärande rummet…då tar vi bilder…nu även eleverna!

Tänk den dagen när alla elever styr sin egen webbsida och globalt formar sin livslärobok day by day. Visst kommenterar vi fotosyntesen, vattnets kretslopp och hussvalans lerbygge under skoltaket.

 

…

 

Det är klart att politikerna lystrar och funderar på vad vi ska göra med läromedelskontot!

Råvaran = vanliga saker du har runt omkring dig som vi laddar med berättelser.

Fiktiva….nja!

Faktaspäckade…nej!

Faktion! Ja…blandningen alltid bäst!

Det är detta som är en multimodalt lärande pedagogisk text. Det finns inga schnitzlade vägar, du väljer själv vilka kröker du går runt och webbsidan är inte en linjär tidslinje.

 

Tack och lov!

Jag som älskar det rumsliga lärandet!

Rumstrera du med!

Det är faktiskt vår uppgift att berätta för politikerna om hur vår svenska skola ser ut idag!

Idag hade vi glädjen att få göra det! Tack för att ni lyssnade!

Hoppas att ni också förstod hur välkomna ni är på svaonline som aktiva medskapare av vårt digitala läromedel!

Gislaveds kommun vill ju både vara synligt och transparent!

Vi samarbetar gärna. Vi väntar på era reflektioner!

All välgång i ert viktiga arbete!

Mvh sva-gruppen på Ekenskolan!

Toka bygger berättelser till bilder som berört henne! Besjälat lärande med våra politiker!