Svaonline

Jag vet inte hur vi kom in på det egentligen. Jag frågade nog bara Samer vad hans mamma heter. Då sade han Bushra.

Jag frågade då som en fråga rakt ut i rymden…:

-Vad betyder det? Namnet?

Då kom berättelsen…den var vacker och helt oväntad!

Samer lovade att skriva den här med mamma både på svenska och arabiska.

Du kommer också att bli berörd!

Du var inte med oss vid bordet i ditt hem! Du är en fantastisk pappa. Jag hoppas att du läser detta. Jag vet att du förstår!

Jag beundrar så din iver för dina barns framtid…och din egen här i Sverige.

Du säger ibland att du inte hinner med svaonline.se och barnens läxor! Jag respekterar det. Du vill ju jobba…

Du jobbar ju inte bara för dig själv utan säkert också för din släkt i Syrien. Du jobbar för självförtroende, positiv respekt och oberoende från bidrag.

Du protesterade så stabilt och vackert på förläldrarmötet när jag presenterade svaonline.se:s intentioner.

Jag pratade om:

• vackra berättelser
• vackra föremål
• vackra kommentarer

Du höjde rösten och sa:

-Vi kommer från ett land i krig!

Jag sade att jag respekterade det…men gör jag egentligen det när jag begär att dina släktingar i Syrien eller ute i Europa ska integrera sig här på svaonline.se? Min konstruktion till kosmetisk integration. Pynt?

 

Jag tror att jag vet att du kör tidningar på natten, går i skolan i Gislaved och kanske har något mer jobb…

Jag borde faktiskt veta. Flåt mig!

Du tog ändå tid på dig på språkcaféet och gick fram till mig. Du sa:

-Jag hann inte äta med er…

Där satt jag och åt upp halva plåten…och lite tankar kanske om arbetsmoral.

Du integrerade ju mig. Du sa:

Du kan komma hem till mitt hem när du vill. Du kan vila, du kan äta, du kan dricka te…min dörr är alltid öppen.

 

Va…alltid öppen! Vilken integration..vilken käftsmäll!

Jag har väl också en dörr därhemma!

Hej Achmed och Samer….jag vet inte om ni kommer att läsa detta. Men det är ju vår sida i klassen.

Om ni läser detta så vet jag att ni förstår allt…det är ju trots allt mitt jobb att veta det.

Men jag är inte säker på att går in här som en vardagsrutin…så låt oss testa!

 

När ni läst det här ska ni tacka er mamma för den fantastiska måltiden med lammfärs som hon bjöd mig och Sana på! Det var fantastisk mat innan vårt språkcafé där i kyrkan!

Så fint kryddat och med en lång tradition från Syrien. Det doftade så vackert Syrien. Flåt mig…jag åt upp halva plåten. Jag tuggade och din mamma lade på mer ris…jag tuggade och din mamma lade på…

Så annorlunda men vackert!

Det var socker i det syriska teet efter. Det var ingen fråga om….det ingick. Tack! Jag drack Syrien och det var ljuvligt. Det var så skönt att slippa frågan om…all inclusive, som en hälsning i hand eller en bugning, som en färgglad burkini i simhallen.

Jag pratade lite och pekade mer…flåt mig. Jag borde ha läst på mer arabiskan. Pluggat in några ord som buljong, skölja riset och så….

Det hade blivit så spännande om jag hade avfyrat artefakter i rummet, enstaka lite rädda ord i rummet som skulle kunna väcka ett kök, en by i Syrien, Damaskus och kanske ….nja det är väl att ta i lite…men ok världen.

 

Hon vet om sin pappas inlägg!

Det syns på henne!

Det märks på hennes arbeten och hennes frenesi!

Stolthet, rakiryggen när hon beskriver vägen till pappans frisörsalong.

Men är det inte detta jag ytterst vill Sidra. Att du ska växa!

Växa in i Sverige! Med mig!

Jag vet inte om du kommer att läsa detta men jag måste ändå skriva ett förlåt. Jag trodde du fanns någonstans i Hammarkullen i Göteborg eller på Furuhall i Gnosjö…

Du tog en möjlighet och skrev här på svaonlin.se så här:

Hej!
Jag heter Khalid Alkrad och jag kommer från Syrien. Jag vill gärna dela min berättelse med er.

Det var lång resa. Den började först från Syrien, till Jordanien och efter det åkte jag till Algeriet. Jag köpte flygbiljetter. Allt var styrt med regler. Men från Algeriet till Libyen det var inga regler. Vi gick igenom öknen. Det var för varmt, men vi var tvungna eftersom vi inte hade någon legitimation. Vi stannade Libyen i nio dagar. Efter det var det en man som fixade en båt för oss. Vi var 400 personer i båten. Vi var i båten i tre dagar.

Från Italien köpte jag en biljett och kom till Sverige .
Nu har vi ett bättre liv och mina barn studerar. Jag jobbar som frisör.

Tack för din hjälp och att du stöder min dotter.

Det här är det minsta man kan knappa på = förkasta, eller att kalla för ren Historik eller Skräppost.

Jag svarade rakt ut i rymden tänkte och positivt glatt. Mest av hövlighet och lite dynamik här på sidan.

Nu träffades vi på språkcaféet där din dotter Sidra sjöng.

– Snart kommer jag…, sa jag som en polerad replik.

Jag är rufsig men …ja, jag måste väl följa linan ut då! Du svarade:

-Kom när du vill…precis när du vill!

En tydlig inbjudan till analog och praktisk integration…den bräcker kanske någon kommentar här på franska med råge.

Behöver frisören ta emot och ersätta mig för min gratisreklam här på svaonline.se  ?

Modig fråga!

Jag avvaktar medan kalufsen växer och skymmer sikten!

Klipp mig när som helst så jag ser! När du vill Sidras pappa.

 

 

Jag måste våga utmana mig själv och min närvaro här. Kanske jag bara bygger en konstruktion som jag vill kalla integration. Det blir som en mask utåt så omgivningen ska se och beröras men inte mer…

 

Jag tänker ibland på AIDA = 4 ord:

• attention
• interest
• desire
• activity

Var är jag på skalan?

Var är svaonline.se på skalan?

Varför ska jag driva in människor in i konstruktionen svaonline.se?

Blir det RealIntegration?

Kanske stannar allt bara vid lite uppmärksamhet på en fikarast, eller ett utrop ”Hm…rätt intressant”, eller kanske bara en längtan efter den där tiden att inte bara vara yta utan att skapa fördjupande möten. Möten som inte är på min planhalva där jag styr administrationen genom panelen..utan möten som är ansikte mot…nej jag menar ansikte med ansikte, liv mot…, nej, jag menar liv med liv och absolut vardag med vardag varje dag!

Jag grubblar!

Flåt…jag har ju glömt mitt huvudspår. Kulturmöten!

Det är något med Reems bilder….glipan på ägget. Ett möjligt möte på g!?

Jag har just lärt mig några ord på arabiska…jag hör ju ägget knakar. Det låter faktiskt som arabiska därinne. Äggakustiken är ju ibland lite burkigt svår…

Jag ropar! Jag testar:

– Fehem!

Tystnad.

-Fehem!

Eller hur var det nu….?

-Fahem..feh….?

Det ena var kol det andra var visst förstår.

Jag ropar båda rakt ut i rymden, mot Syrien, mot Kairo och Rinkeby!

-Fahem! Fehem…

-Svara min vän!

-Andas förståelse…blås på kolet.

-Låt oss värma oss i förståelsen och dela värmen från kolet!

Medan tid är!

Medan öppna webbsidor är!

 

Jag är lite kluven! Vårt jobb borde vara uppe i en högkonjunktur med självgående spiraler. Du vet ju hur tranorna klättrar genom terminen och sparar energi. Men handen på hjärtat, vi läcker nästan energi. Vi hör inte heller några trumpetsignaler från ovan. Inte ens från politikerna som besökte oss och nästan lovade…om detta nu är en gratis läromedelsframtid som vi presenterar här på svaonline.se

Barnen är faktiskt djupt inskolade på svaonline.se…rena hjärntvätten.

Föräldrarna är inskolade vid ett par överkonkreta föräldrarmöten med Sana som tolk…rena hjärntvätten!

Språkcaféet i Equmeniakyrkan i Anderstorp där vi drog rekordpublik med våra sånger…rena hjärntvätten.

Storföräldrarmötet på Ekenskolan med nästan 100 medvetna besökare i vårt digitala framtidslandskap….kartan landade inte.

Ärligt talat; det blir lite hejarop på vägen, men desto ärligare skrivet det vankas ganska få reflektioner. Märkligt!

Vi vill ju bara möta människor som beskriver hur märkta de är av livets skönhet, skörhet och smärtor i en krävande tid.

I en tid när varje svensk borde bli medlem i ett politiskt parti, inte med nödvändighet så aktiv, men bara för att markera vikten av en egen plattform och visad närvaro i en demokrati som kallas Sverige.

Det tar sååå lång tid att bygga upp en välfärd….och det var faktiskt andra än jag och du som vågade stå upp emot patronen i byn. Det är tack vare de stegen och den rösten som du och jag skördar välfärd. Många flyr idag sina länder för att myndigheterna inte fungerar eller vill ta emot dina ärenden…redan efter nästa val kan vårt samhällsbygge börja krackelera något!

Sanningen vänner är att tiden är knapp!

Jag borde rent strategiskt skriva lovord, positiv feedback här och nu på svaonline när omröstningarna i Webbstjärnan börjar. Jag borde säga och Linda in i mjuka ord att svaonline.se är så vackert och att projektet är så väloljat…men det är det inte!

Jag vet faktiskt inte ens vem jag egentligen ackompanjerar lokalt eller globalt. Jag hör inte ens vem det

r eller om någon sjunger. Jag vet bara att den svenska kultureliten sitter med i olika lekprogram, en del licensfinasierade och andra är reklamfinasierade…

Sluta lek! Formulera er. Här eller någonstans…ni äger ju mediautrymme. Så ta mandat gör er synliga. Visa er reflekterande!