Svaonline

Ett samtal vid skollunchen…där jag blev indragen.

En medelsvensk elev undrar:

-Känner ni till IS?

Sham och Sidra tittar frågande på varandra. Frågan upprepas med något mer artikulation.

– Känner till IS?

Tystnad. Jag griper in.

-Hon undrar om ni känner till IS i Syrien? Alltså i ert hemland!

Tysntnad råder. Jag artikulerat kraftigt:

– Ni har ju IS i Syrien har ni sett…känner ni till dem? Is? Eller daish eller vad ni nu kallar dem?

Kort tystnad. Sen kopplar det:

-Jaja…daish känner vi till.

Vi äter tyst vidare…Hur integrerande blev nu detta?

 

Hur i hela världen ska jag kunna integrera mig med integrationen. Jag har jobbat med nyanlända tonåringar i snart 10 års tid.

Detta är Tokas skrivhäfte från klass 1 i Syrien.

Du undrar från exakt var i Syrien hon kommer från?

Borde jag veta detta? Är inte Syrien = Syrien…ja, ett land?

Vad är upp? Vad är ner? Vad är Kina? Vad är Tasjkent?

Var börjar det egentligen? På riktigt…?

Börjar det uppe, nere, i mitten, till höger eller till vänster!

Jag sätter upp artefakten på tavlan för vi ska jobba med livsviktiga frågor…jag är rädd inför barnens ögon….jag öppnar inte ens boken…jag frågar inte ens om hjälp.

Det är ingen som säger att vi tittar på fel sida…lite upp och ner och väldigt utmanande!

För mig…den store integratören, den världsvane globetrottern och den store Sverigekännaren!

Ibland känner jag mig precis som konstnären Lars Wilks…du vet Nimis. Det är inte stockarna som är konstverket utan omgivningens reaktioner och ickereaktioner som ger liv till konstverket…ja, det är det som är själva konsten!

 

Så är det också…faktiskt med svaonline.se

 

Hm…det är jag till vänster…eller och Lars är inte i mitten, utan…

Det spelar ingen roll! Vi är ju ett konstverk där och nu…mötet är konsten…är landet Nimis är landet svaonline.se

 

Du är min livvakt när du skriver reflekterande här och nu!

 

Dagens brännheta fråga!