s 3
s 2
Jag ska göra en bilderbok…bara en…s 1
Det här blir vår Ankomsten. Ett digitalt rop som får leva sitt liv nu. Du får gärna kommentera, många har sagt att de ska men bara tystnad…gärna reflektioner men inga hejarop…de hörs knappt här i Stockholm ikväll…de farliga hejaropen…jag går i en reflekterande stad…det är så sorgligt vackert.
Nu pratar jag bara i bilder, min Ankomsten:
Jag måste bara till min frisör..på svaonline.se…
Jag vet att du inte känner honom…du har inte ens läst hans text här på svaonline.se. Jag måste få träffa honom…måste få bli klippt av honom. Jag trodde att han fanns i Husby eller Märsta eller Ropsten…men han finns i Gislaved…så långt borta från Stockholm.
Jag måste hitta ett sätt att ta mig hem igen. Jag måste ringa min dotter…för hon finns väl här någonstans…?
Om vi kan träffas…om vi orkar gå…om vi orkar mötas…min väska skaver…men ingen taggtråd än!
Jag kastar in en handduk…
Det skulle bli en workshop i Hammarby sjöstad…spännande. Det var i webbstjärnans regi…jag åker bara över dan. Jag ligger över hos min svåger Hossein i Alvesta…så morgontåget upp…
Jag var extra nyfiken…jag hade följt elitjournalisten Niklas Svensson på Expressen på Twitter. Han beskrev ofta det flödiga livet där som lite Stureplanlight!
Jag tittar ut genom fönstret och funderar vad han bor vilka krogar som han beskrev.
Det är då det blir en WORKSHOP…internets framtid blir nutid. Kristina Alexandersson ser en helikopter och pratar om ett attentat. Niklas Svensson hör och beskriver en skottlossning som polisen har bekräftat…men som tydligen inte har hänt-
Jag flyr ut…mot bussen…mot Gullmarsplan…och så tunnelbanan. Min dotter är också på kurs i staden…vi skulle träffas på T-centralen innan våra tåg åkte åt olika håll…
Det blev faktiskt en workshop, mitt i storstadens puls…jag är en flykting i mitt eget land…jag har ingen säng som väntar…bussen kör oss mot Thorildsplan…det är floder med människor på trottoarerna…mitt minimala bagage skaver…datorer och ickeöppnade böcker…
Det finns inga bussar mer och tunnelbanan ät stängd…var är min dotter…väskan skaver…jag går med och mot strömmarna av människor…S:t Eriksgatan, Makedonien, Samos…Hela Västerbron är full av vandrare…du ser det bara om du vill…eller orkar…
Folk sträcker handdukar, mörkhyade handdukar, leenden…goda blickar..
Hur förklarar jag attacken för mitt barn?
Ett annat FB-flöde….är det inte vår stora överambition att vi tror att vi kan förklara allt.
Jag lyssnar in Drottninggatans, Stureplans berättelser.
Men flaggorna är faktiskt inte nedtagna…bara på halv stång.
Jag svaonline.se lyssnar på mina SVAbarns berättelser…det förändrar mig. Jag vet inte men nästan känns det som om jag vill hissa upp Syriens flagga där på taket…nästan ända upp i toppen…men bara nästan!
Så kan du hjälpa andra stockholmare efter attentatet..
Det stod faktiskt så till en länk på mitt facebookflöde…
Det är inte så märkligt att vi flera tusen utsocknes känner en gnagande ensamhet.
Jag ville egentligen bara raka mig denna lördag. Jag kände mig så fult skäggig…Jag skulle ju bara resa bort över dagen…så hem igen till rakhyvlarna!
Jag söker en moské eller en kyrka med rakhyvlar.
Jag valde bort sociala medier…
Under turbulensen runt attentatet på Drottninggatan valde jag bort alla social medier…jag gjorde ett medvetet val.
På vilka grunder undrar du…ja, det undrar jag faktiskt också…
SWEbuss express…
Jag sitter här på SWEbuss express och är irriterad. Det
är ingen som ringer….eller undrar.
Det är ingen som frågar om mina upplevelser eller vad jag har i min resväska. Express betyder ju formulera…SWEbuss express…en blågul dimension.
Jag såg ingen präst eller imam ute i folkströmmarna. Det stod på social medier att kyrkorna var öppna…jag provade på lördagens morgonvandring till Cityterminalen.
Oscar, Trefaldighetskyrkan den magnifika
Jag kollar min mobil igen…min rektor undrar om jag är ok. Jag svarar att jag är ok…men inte om mina berättelser..